Fyrhistoria
Sjömansdop vid Kullen
Att ”hönsa” för Kullen
Sjömansdop har säkert de flesta hört talas om: en invigningsrit för sjöfarare som första gången korsar ekvatorlinjen. Mindre känt är att traditionen i gångna tider brukades även när man passerade Kullaberg. Denna urgamla sjömanstradition kallades ”att hönsa för Kullen”.
Det betydde att man antingen fick erlägga en avgift eller blev döpt, dvs doppad ner i havet, när man passerade Kullen för första gången. Samtidigt som det var en slags nollning var det också en hedersbevisning för den speciella platsen. Kanske även en kvarleva från hedniskt offertänkande: man offrade för att få en lyckosam resa förbi en farlig plats.
De fyra fruktade platserna för sjömansdop 1661
Enligt en Uppsalaavhandling var det de sjöfarande holländarna som började med riten. På en av världens äldsta oceankartor anger Joannes van Loon 1661 fyra platser på jorden där det förekom sjömansdop. Man valde erkänt fruktade platser för inskolningsriten och vi blev lika överraskade som exalterade när vi upptäckte att Kullen var en av dessa unika platser:
- Nordkap (porten till Vithavet)
- Kullen (porten till Östersjön)
- Pointe du Raz vid Bretagne
- Berlengas (även kallad Kejsaren och Kejsarinnan) vid Portugals västkust
Portugiserna skall sedan ha snappat upp traditionen av holländarna och fört den vidare till att gälla även för ekvatorn. Enligt avhandlingen är det alltså troligt att sjömansdopen har förekommit vid Kullen innan de började brukas vid ekvatorn!
Det första dokumenterade fallet av sjömansdop på Kullen är från 1612. Då skriver nämligen fransmannen Anthoni de Lybrey ett indignerat klagomålsbrev till borgmästaren i Helsingör efter att tre gånger ha blivit slängd i havet från stormasten med endast ett rep under axlarna. Han vinner dock inget gehör: seden sägs ha brukats vid Kullen sedan urminnes tider. Ett flertal andra fall är rapporterade på 1600-talet. Till och med kungen av Danmark skall ha fått underkasta sig dopsedvänjan utanför Kullen. Ingen slapp alltså undan.
Livsfarlig men långlivad tradition
Sedvänjan kan tyckas vara skämtsam, men ett hopp från 15 m med endast ett hamparep under axlarna ner i iskallt vatten eller hård sjö låter minst sagt äventyrligt. Särskilt som simkunnigheten ännu en bra bit in på 1900-talet var mycket låg, även bland sjömän.
Ritualen utanför Kullaberg skulle också ske på en specifik plats i havet: ”… och säger holländaren, när han kommer mitt för Kullen där berget synes vara rundast: Vor dem rund, water in mund”. Man kan ana våndan hos 1600-talets unga sjömän.
Drunkningar förekom och myndigheterna gjorde allt för att stävja sjömansdopen. Sjölagen från 1667 ägnar faktiskt en hel balk åt just dopen vid Kullen, men sedvänjan var djupt rotad. Trots stränga straff levde bruket vidare i ytterligare drygt 300 år. Ännu 1882 finns belägg för traditionen hos ett holländskt skepp som passerade Kullen. Längst levde sedvänjan med Kulladopen kvar bland finska, lettiska och estniska fartyg. Minnen finns så sent som från 1930-talet då gamla sjöfarare berättar om sjömansdopen utanför Kullen.