Fyrhistoria
Linsens långa resa
När den nya fyren byggdes år 1900 ville man precis som tidigare i Kullens fyrs historia använda den senaste och effektivaste tekniken. Endast det bästa var gott nog. Alternativet man fastnade för var fransmannen Augustin Fresnels snillrika prismakonstruktion, som samlade alla lampans strålar till ett enda kraftfullt ljusknippe med lång räckvidd. Den största modellen av denna lins, en lins av 1:a ordningen, skulle dessutom göra Kullens fyr till den modernaste och starkast lysande fyren i hela Skandinavien. En sådan lins ville man ha.
Den stora prismalinsen fanns att köpa hos firman Barbier et Benard på 82 Rue Curial i Paris. Dyrgripen kostade hela 60 000 riksdaler, vilket var cirka 2/3 av hela fyrens kostnad. Linsen var också mycket tung, vägde 6 ton.
Hur lyckades man forsla linsen hela vägen från Paris till Mölle år 1900?
Länge trodde vi i vår enfald att linsen transporterats med häst och vagn, möjligen med järnväg. Men så träffade vi en Möllebo som visste bättre: Linsen hade hämtats hit sjövägen. Detta visste han bestämt, för den som skeppat hit den var nämligen ingen mindre än hans egen farfar, sjökaptenen Georg Svensson från Mölle. Han hade foto på både Georg (f 1869) och dennes däckade lilla båt Helga, omkring 40 fot lång (ca 12 m).
Det var ett ansvarsfullt och hedersamt uppdrag som Georg fick när han valdes ut för den 1900 sjömil långa resan längs farliga vatten till Paris för att hämta hem den dyrbara lasten. Georg, kallad Jorje, var en erfaren skeppare och en välkänd profil i Mölle, varje dag kunde han ses vid Ruffen, sjömännens tillhåll vid hamnen. Han var en reslig man med svartbuskig mustasch (till det yttre inte helt olik kapten Haddock). Han lär ha varit en tämligen tystlåten person. Med mörkblå skepparmössa högt sittande på skulten och pipan i mungipan var Georg kanske en av de sista skeppartyperna i Mölle.
Helga var en däckad s k jakt, en liten båt som seglades nära kusterna. Totallast under 10 ton och med maximalt tre mans besättning. Tidigare under 1890-talet hade Helga bl a skeppat ”stenskärf” från lastbryggor i Mölle till hamnar i Skåne och Danmark. Färden till Paris lär ha varit hennes längsta någonsin.
Den långa resan
I Mölle sjösatte man båtarna i slutet av mars och den långa färden bör därför ha startat tidigast i början av april. Resan föranleder många funderingar. Hur valde man datum för avfärden? Några meteorologiska hjälpmedel för väderleksförutsägelser fanns inte vid denna tid. Kanske diskuterades frågan med Ruffens gamla sjörävar. Hur lång tid tog resan och hur många var man på båten? Vi har inga säkra svar. Vi beräknar att resan bör ha tagit cirka 12 dagar enkel väg längs kusten på Jylland, Tyskland, Holland, Belgien och genom Engelska kanalen, innan man troligen gick upp längs Seine hela vägen till Paris.
Efter lastning i Paris bar det hem igen med den dyrbara och ömtåliga linsen av handslipad kristall. Man kan föreställa sig att det var pressade förhållanden ombord på jakten och oro för last och båt. Kanske siktades Helga från Kullaberg i början av juni och det lär ha varit en stor händelse när Georg seglade in i Mölle hamn. Säkert samlades sjömän och bybor kring Helga i hamnen för att höra om färden och inspektera den märkliga lasten innan den lastades på häst och vagn för transport uppför den branta grusvägen mot fyren. Och i Ruffen fick Georg säkert berätta om sina äventyr många gånger för intresserade och imponerade åhörare.
Hur fick man upp linsen i lanterninen?
De böjda skärvliknande prismorna var fastgjutna i segment, och låg väl förpackade i trälådor med skyddande krollsplint (torkade tagelliknande palmbladsfibrer). Segmenten hissades eller bars upp i fyren och monterades sedan samman på plats. På varje segment hade tillverkaren ristat in sitt namn samt ett nummer. Ramen var märkt på motsvarande sätt. På så sätt visste man i vilken ordning och på vilken plats de skulle placeras. Hela linsen skruvades alltså ihop när den var i lanterninen, och den är stor: var och en av de tre dellinserna mäter 2,55 m i diameter.
Den 9/9 år 1900 tändes så fyren för första gången med den nya superlinsen och blev därmed Skandinaviens ljusstarkaste och högst belägna. Den har troget snurrat och lyst fartygen till gagn alltsedan dess. Står man intill den och följer dess gång kan ingen undgå att känna dess kraft.
